Maria

Jag har mått dåligt förut
Jag har gråtit mig själv till sömns fler nätter än ni kan ana
Allt började när jag gick i nian och betydelsefulla människor började lämna mig
men dom gjorde det inte för att dom ville dom blev gamla och sjuka
känslan av att bli lämnad är en känsla som jag inte vet hur jag ska hantera
Jag kunde inte sova för varje gång jag blundade såg jag min familj dö
och om jag lyckades somna vaknade jag på min genomblöta kudde
Jag grät mig till sömns och jag grät i sömnen
det kallades dödsångest
Jag var rädd för att sova för jag visste inte om jag skulle vakna upp igen
Men känslan som jag har nu, känslan av att bli bortvald
Känslan av att inte vara önskad
Att jag slösat och förlorat så mycket tid
Alla gånger jag ställt upp och funnits där
För vad?
Även om du ångrade dig dagen efter så fanns tanken ändå där
Tanken att bli offrad för ingenting
Tanken på att du valde bort mig
Det har lämnat ett ärr som aldrig kommer läka
det är värre än något jag upplevt
Det gör ont
Fruktansvärt ont

♦