Jag hatar att vara ensam!
Jag har två jag!
När jag har någon att ta hand om, någon att klä upp mig för
Någon att bevisa mig själv för, någon som gör det värt att gå upp
Jag har förväntningar för jag vet att dom dagarna alltid blir bra
När jag vaknar upp bredvid någon då mår jag som bäst
Jag tar promenader, lagar god mat, städar hela lägenheten, betalar alla räkningar i tid, storhandlar,
planerar inför framtiden eller gör något aldeles galet
Jag är omtänksam och driftig
Nu till problemet: Jag existerar enbart tillsammans med någon
Mitt andra jag, mitt ensamma jag
Sitter helst i soffan och tittar på gamla serier och äter skräpmat
Hon kryper ihop och blir en självhatande tonåring
Vem bryr sig om det ligger tonvis med disk i köket, om det är smutsigt,
eller om halva garderoben ligger utspridd på golvet?!
hon är rastlös men gör ingenting åt det, hon får ont i huvudet av att se på tv men stänger inte av
Hon hatar mjukisbyxorna och den stora smutsiga tröjan men byter inte om.
Hon är trött men kan inte sova på nätterna när ensamheten blir tydligare
Hon är lat och meningslös
Jag hatar henne, avskyr henne
Jag behöver någon för att existera
Jag behöver någon att leva för
För ensamheten är något jag inte klarar av